Holodeck Four

The lost art of conversation

3 comments

Igår kväll var jag på min första fest på nästan fem år. Det var intressant, supertrevligt och awesome. Mycket pratande, om nothing, anything and everything. Jag är så glad att jag hittat de här människorna och så glad att jag fick en inbjudan. Jag känner mig out of place bland folk som eventuellt vill prata med mig, även om min huvudkänsla alltid är “jag tränger mig på, jag är för mycket, vem tror jag att jag är, men håll käften, ingen bryr sig vad du har att säga”.

Jag undrar varför folk tittar på mig. Vad menar de? Vad tänker de på? Jag vill inte tolka det som blickar säger och vet inte om man kan titta tillbaka och hur det tolkas. Men jag undrar.

Nu är det dagen efter och jag försöker hålla emot. Jag ska inte tro att man vill ha mig som vän för att vi pratat och jag skall inte tro att festsnack egentligen betyder något. Även om jag vill. När jag skriver det här är jag faktiskt glad. Hög på känslan av att vara med. Att någon skulle tycka om mig.

Written by corpset

October 30th, 2010 at 11:51 am

Posted in Uncategorized

  • http://www.facebook.com/people/Karl-Larson/652345223 Karl Larson

    Men ibland betyder det något, faktiskt. Jag vet i alla fall att jag gärna vill lära känna flera människor som var där igår bättre. Tänker i alla fall hoppas på framtida vänskap!

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=732340438 LenaMaria Ljungberg

    <3

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=601884853 Sanna Ulfsparre

    Film! Snart!